En Squitten är en katt med korta eller deformerade framben och normallånga bakben. Namnet är en blandning av squirrel och kitten eftersom katterna liknar ekorrar. Sjukdomarna som kan leda till Squitten är radial hypoplasia (underutvecklade underarmsben), foreleg micromelia (små framben) och radial aplasia (saknar underamsben), radial agenesis (underarmbenen misslyckas att formas).
Sjukdomarna kan komma från inavel då recessiva gener kommer fram. Vissa Squittenkatter klarar sig utan problem medan andra kan behöva hjul eller operationer.
Mantelbälta (Chlamyphorus truncatus)
Mantelbältan är det minsta bältdjuret och beskrevs för första gången 1825 av Richard Harlan. Den har små ögon, vitgul päls och ett ljusrosa skal. Den är aktiv på natten och lever ensam. Den äter insekter, maskar, sniglar och rötter. Mantelbältan är väldigt känslig mot miljöförändringar och lever därför i en ökenmiljö som nästan är konstant, med en temperatur mellan 5-25° och nästan ingen nederbörd.
Den är också väldigt känslig mot stress och överlever inte i fångenskap. Den är cirka 10cm och väger runt 100gram. Den har stora klor som den gräver med men som är svåra att gå med. Mantelbältans största hot är vädret, när det regnar kommer den upp ur marken för att undvika hypotermi men kan då falla offer för rovdjur.
Skeppskatt, Polydaktyli
Har du en katt med onormalt många tår? Då kan du ha en katt med Polydaktyli en såkallad Skeppskatt. Normalt sett har en katt 18 tår, 5 där fram och 4 där bak men en skeppskatt kan ha så många som 28 tår. Det är vanligast för katter att ha Polydaktyli i framtassarna och ovanligast att ha Polydaktyli i både fram och baktassar. Namnet skeppskatt kommer från deras historia som råttjägare på skepp, de extra tårna hjälpte katterna att klättra och få grepp om skeppen, att ha en katt med Polydaktyli på skeppen gav även tur.
Författaren Ernest Hemingway var en känd ägare av katter med Polydaktyli, hans första katt hette Snowball och hade 6 tår som han fick av en kapten. När Hemingway dog 1961 blev hans hem i Key West, Florida ett museum och ett hem för katter med Polydaktyli, det bor nu cirka 25 katter med Polydaktyli där. På grund av Hemingways kärlek för dessa katter kallas de ibland för Hemingwaykatter.
När en katt föds med Polydaktyli väljer många att operera bort de extra tårna då de i framtiden kan skapa problem med inväxta klor eftersom de inte är färdigutvecklade. Men majoriteten klarar sig utan några problem. I USA varnar man att man inte ska avla på katter med Polydaktyli eftersom inaveln kan leda till ännu mer hälsoproblem.
En känd katt med Polydaktyli är Lil Bub som har en extra tå på varje tass.
Saigaantilop
Saigaantilop delas vanligen upp i två underarter, Saiga tatarica tatarica och Saiga tatarica mongolica som endast finns i västra Mongoliet. Saiganantilopen har sandfärgad päls som blir tjockare till vintern, hannara har horn och är större än honor. Saigaantilopen är känd för sin snabelliknande nos, nosen hjälper till att värma inandningsluften innan luften når lungorna. Den väger mellan 20-50kg och är akut hotad.
På grund av hård jakt minskade populationerna kraftigt och vid 1900 betraktades den som så gott som utrotad. Efter ryska revolutionen blev den fridlyst i Sovjetunionen, och ökade därefter dramatiskt i antal men omkring 1990 har förnyad jakt på grund av att hannens horn används inom kinesisk folkmedicin, återigen gjort arten akut hotad.
Den lever i flockar och går söder ut när vintern kommer. Medellivslängden är 6 till 10 år.
2015 dog 136 000 av världens ungefär 260 000 akut hotade saigaantiloper av bakterien Pasteurella multocid som troligtvis har spridits av fästingar. Massdöden ska ha varit så illa på grund av klimatpåverkan och det allt varmare klimatet.
Därför dog nyligen hälften av världens saiga-antiloper | Natursidan
Hjortsvin (Babyrousa) är ett släkte av partåiga hovdjur som förekommer på några öar i Indonesien. Tidigare räknades alla individer i släktet till samma art men idag räknas de som fyra arter.
Babyrousa babyrussa, förekommer på Buru och Sulaöarna.
Babyrousa bolabatuensis, troligtvis utdöd.
Babyrousa celebensis, enda arten på Sulawesi.
Babyrousa togeanensis, förekommer på Togianöarna.
Hjortsvinet har böjda långa huggtänder/betar som kan nå 30cm, både undre och övre huggtänderna används när de slåss och går ofta sönder. Huggtänderna växer genom huden utan att skapa infektioner någont som intresserar forskare. Honor har små eller inga betar. Ett hjortsvin väger runt 100kg och har grå hud med hårtussar. De är aktiva på dagen och äter löv och frukt som ligger på marken. Honorna lever i grupper medan hannar lever ensamma och hannar slåss för rätten att para sig. Honorna är dräktiga i 5 månader och ungarna kan äta fast föda efter bara 10 dagar. Hjortsvinen kan bli 25år gamla i fångenskap.
2006 fick en hjortsvinsgalt och en sugga av tamsvin fem ungar varav tre överlevde på Köpenhamns zoo. Hannen hade bott ensam så man bestämde att flytta ihop honom med två suggor, parkabetarna trodde inte att en parning kunde ske. Hjortsvinesgalten dog 2007, 20år gammal. Man kunde senare konstatera att hybriderna var infertila.
