Saigaantilop
Saigaantilop delas vanligen upp i två underarter, Saiga tatarica tatarica och Saiga tatarica mongolica som endast finns i västra Mongoliet. Saiganantilopen har sandfärgad päls som blir tjockare till vintern, hannara har horn och är större än honor. Saigaantilopen är känd för sin snabelliknande nos, nosen hjälper till att värma inandningsluften innan luften når lungorna. Den väger mellan 20-50kg och är akut hotad.
På grund av hård jakt minskade populationerna kraftigt och vid 1900 betraktades den som så gott som utrotad. Efter ryska revolutionen blev den fridlyst i Sovjetunionen, och ökade därefter dramatiskt i antal men omkring 1990 har förnyad jakt på grund av att hannens horn används inom kinesisk folkmedicin, återigen gjort arten akut hotad.
Den lever i flockar och går söder ut när vintern kommer. Medellivslängden är 6 till 10 år.
2015 dog 136 000 av världens ungefär 260 000 akut hotade saigaantiloper av bakterien Pasteurella multocid som troligtvis har spridits av fästingar. Massdöden ska ha varit så illa på grund av klimatpåverkan och det allt varmare klimatet.
Därför dog nyligen hälften av världens saiga-antiloper | Natursidan