Mantelbälta (Chlamyphorus truncatus)
Mantelbältan är det minsta bältdjuret och beskrevs för första gången 1825 av Richard Harlan. Den har små ögon, vitgul päls och ett ljusrosa skal. Den är aktiv på natten och lever ensam. Den äter insekter, maskar, sniglar och rötter. Mantelbältan är väldigt känslig mot miljöförändringar och lever därför i en ökenmiljö som nästan är konstant, med en temperatur mellan 5-25° och nästan ingen nederbörd.
Den är också väldigt känslig mot stress och överlever inte i fångenskap. Den är cirka 10cm och väger runt 100gram. Den har stora klor som den gräver med men som är svåra att gå med. Mantelbältans största hot är vädret, när det regnar kommer den upp ur marken för att undvika hypotermi men kan då falla offer för rovdjur.
