Det har varit tillfällen kryssningar på zoo mellan dessa arter tidigare med fertil avkomma som resultat. Det finns även ett dokumenterat tillfälle bland vilda djur där ett DNA-test påvisat en korsning mellan en grizzlyhane och isbjörnhona.

2006

Jim Martell, en jägare från Idaho, trodde att han sköt en isbjörn nära Sachs Harbour på Banks Island, Northwest Territories, Canada  Och rapporterade om det 16 April 2006. Han trodde att det var en vanlig isbjörn men experter tog intresse i björnen efter de märkte att den have vit tjock päls men långa klor och annat som hörde till grizzlybjörnen. Om det hade varit en grizzlybjörn hade han hamnat i fängelse och fått böter så de tog ett DNA-test. Och det visade sig att det var en hybrid med en gryzzlybjörn som pappa och en isbjörn som mamma. Man visste att den hybriden var möjlig eftersom sådana hybrider hade funnits på zoon tidigare.

2010

8 April 2010, David Kuptana, sköt vad han trodde var en isbjörn. Efter man hade inspekterat och DNA-testat björnen upptäcktes det att björnens mamma var en pizzly och att pappan var en gryzzlybjörn. The Department av Environment och Natural Resources för NWT sa: "...may be the first recorded second-generation polar-grizzly bear hybrid found in the wild".

Zoo

Två pizzly ungar, en hona och en hane, föddes på Osnabrück Zoo i Osnabrück, Tyskland, 2004. 

Björnungen försökte äta upp kameran men trots den korta vändan i munnen så klarade sig kameran utan några skador. Och detta är resultatet. 

USA. Brad Joseph jobbar just nu som fotograf för en BBC-dokumentär som spelas in i Alaska. Hans kamera höll bokstavligen på att bli söndertuggad av en grizzlybjörn under inspelningen.

Klippet visar hur björnen nyfiket nosar på kameran för att sedan greppa den med tänderna och tugga runt på den. 

Smakar inget speciellt

Till slut bestämmer han sig för att det inte smakar så gott och spottar ut den.

Från början tänkte Joseph filma björnungen med sin mamma, men tydligen tyckte inte björnungen att det var en så bra idé, skriver NY Daily News.

Se klippet när björnen äter kameran:

Källa

Bart the Bear, ofta bara kallad Bart, född 19 januari 1977 i Baltimore, Maryland, USA, död 10 maj 2000 i Park City, Utah, USA, var en Kodiakbjörn som medverkade i ett flertal Hollywoodfilmerunder 1980- och 1990-talet. Han tränades och dresserades av djurskötaren och björnexperten Doug Seus Han fick en efterföljare i Little Bart

I samband med Barts död skapade hans tränare Doug Seus och hans fru Lynn The Vital Ground Foundation till hans minne. Stiftelsen arbetar för att bevara den vildmark där björnar ännu lever vilt. Många av de skådespelare som genom åren spelat mot Bart, bland andra Anthony Hopkins och Brad Pitt, har blivit aktiva donatorer till stiftelsen och har marknadsfört The Vital Ground Foundationi media. Bart dog av cancer 2000.

• 1988 - Vrålet från vildmarken
• 1988 – Björnen
• 1991 – Varghunden
• 1994 – Höstlegender
• 1997 – På gränsen (film)

Bart med Brad Pitt

.

Little Bart

Little Bart, även kallad Bart Junior eller Bart the Bear II, född 2000 i Alaska, USA, är en Kodiakbjörn som medverkat i ett flertal Hollywood-filmer och TV-serier. Han är precis som sin företrädareBart the Bear (1977–2000) tränad och dresserad av Doug Seus

• 2001 – Dr. Dolittle 2
• 2004 – Without a Paddle
• 2005 – CSI (TV-serie)
• 2005 – En dag i livet
• 2005 – Scrubs (TV-serie)
• 2007 – Into the Wild (film)

Kodiakbjörn (Ursus arctos middendorffi) är en underart till brunbjörnen som förekommer på ön Kodiak Island och mindre öar i samma område utanför sydcentrala Alaskas kust

Kodiakbjörnen är största brunbjörnsunderarten. Honor väger i genomsnitt 202 kilogram och hanarna 312 kilogram även om vikter på 680 kilogram påträffats. Individerna når i extremfall en kroppslängd upp till 3,0 meter och en mankhöjd upp till 1,5 meter. De har liksom andra brunbjörnar en robust kropp, långa och kraftiga extremiteter och ett stort huvud. Svansen är däremot bara en liten stump. Honor är vanligen 20 % kortare och 30 % lättare än hannar. Vuxna individer är lättast när de lämnar idet under våren, de kan öka sin vikt under sensommaren och hösten med 20 till 30 %. Den största kända björnen överhuvudtaget var en Kodiakbjörn som dog 1955 i Cheyenne Mountain Zoo i Colorado Springs, USA. Den vägde upp till 757 kg.

I stort sett har kodiakbjörnen liknande beteende som andra brunbjörnar. Varje individ lever ensam men reviret är tydlig mindre jämförd med andra brunbjörnar som lever på det amerikanska fastlandet. De är allätare och livnär sig av gräs, bär och rötter samt kött och as. Under den kalla årstiden går de i ide. Ett viktigt byte är fisk. Under tiden där laxfiskarna vandrar upp- eller nedåt floderna vistas ofta flera kodiakbjörnar i samma område för att fånga sina byten.

Även angående fortplantningssättet liknar de andra brunbjörnar. Parningen sker vanligen i juni eller juli men det befruktade ägget vilar en tid och den egentliga dräktigheten börjar först i november. Honan föder ett till två ungar under vintervilan (januari eller februari). Ungarna stannar två till fyra år hos modern.

I Nordamerika skiljs mellan två underarter av brunbjörnen, grizzlybjörnen och kodiakbjörnen. I storlek och utseende är de nästan lika varandra.

På grund av jakt minskade artens population betydligt och därför inrättades 1914 ett skyddsområde på Kodiak Island. Idag är jakten begränsad till 160 individer per år. Hela beståndet uppskattas till 3 000 individer. I nyare tider är kodiakbjörnar mål för fotosafarier som ökar regionens turism.

En känd kodiakbjörn är Bart the Bear som medverkade i flera hollywoodfilmer under 80- och 90-talet, bland annat i Höstlegender, Björnen och På gränsen.

Kragbjörn (Ursus thibetanus) är en björn närbesläktad med svartbjörnen Den lever i lövskogar och i tropisk regnskog Kragbjörnens päls är nästan uteslutande svart. Det finns bara ett fåtal individer som har brunaktig päls. Kännetecknande är en vitaktig fläck på bröstet som är V-formad. På grund av de tydlig längre håren runt halsen kallas djuret Kragbjörn. Björnens huvud är stort och klotformigt med små ögon. Även öronen är stora och har jämförelsevis långt avstånd från varandra. Alla extremiteter är nästan lika långa och på varje fot finns fem klor. Som alla björnar är denna art en hälgångare Kroppens längd ligger mellan 120 och 180 cm och svansen är 6 till 10 cm lång. Det finns stora skillnader mellan hanarnas och honornas vikt. Hanar väger 110 till 150 kg, medan honor väger 65 till 90 kg.

Kragbjörnen lever i skogar i både den tempererade och den tropiska klimatzonen. Under sommaren förekommer de i bergsregioner upp till 3 600 meter över havet. Vintern tillbringar de i lägre områden.

Kragbjörnar kan vara aktiva både på dagen och natten. De letar sin föda ofta under natten men i tider där de behöver mer föda är de även aktiva på dagen. Dessa björnar går vanligtvis på alla fyra men de kan även stå på de bakre fötterna för att komma åt födan. De har bra förmåga att klättra och simma.

Kragbjörnar har i regel vinterdvala, men inte i de sydligaste delarna av utbredningsområdet. De skapar under sommaren och hösten ett fettskikt och vilar i en grotta. Deras andningsfrekvens och puls sjunker betydligt men kroppens temperatur ändrar sig bara lite. De vaknar lätt till och letar under värmare vinterperioder efter föda.

Denna art lever ensam, förutom under parningstiden. Storleken av deras territorium är beroende på tillgången till föda men allmänt mindre än brunbjörnens territorium.

Kragbjörnar är allätare men livnär sig huvudsaklig av föda från växtriket. De äter frukt, bär, nötter och ollon. De förtär även insekter, deras larver och mindre ryggradsdjur. Ibland äter de as och större ryggradsdjur, till exempel vattenbuffel. Mer sällan tar de boskapsdjur som föda.

En ovanlig jaktmetod observerades i Himalaya. Där klättrar kragbjörnar på branta sluttningar ovanför en flock av kronhjort och rullar sedan nedåt. Faran upptäcks av flocken först när det är för sent. Snön klistrar fast på björnens päls och kronhjortarna tror att det är ett klot av snö.

Parningstiden är bunden på utbredningsområdet. I Sibirien infaller de mellan juni och juli, och i Pakistan ligger parningstiden i oktober. Födelsen sker oberoende av parningstiden i februari eller mars. Det förklaras med att ägget vilar en tid hos de nordliga björnarna innan den egentliga dräktigheten börjar. Per kull födas oftast två ungar som med en vikt av 300 till 450 gram är påfallande små. Efter en vecka öppnar de blinda ungarna ögonen och efter ungefär tre månader sluter honan att ge di. Ungarna stannar vanligtvis två till tre år hos modern. Kragbjörnar blir könsmogna efter tre år. Medellivslängden i naturen är okänd. I fångenskap har en kragbjörn blivit 36 år gammal som man känner till.

Kragbjörnarnas fördärv är att deras galla räknas i traditionell kinesisk medicin sedan 3000 år som en helande vätska. Den läkande substansen, Ursodeoxycholsyra (UDCA), går sedan 1955 att framställa syntetiskt men trots det hålls sedan 1970 kragbjörnar fångna på kinesiska, vietnamesiska och koreanska björnfarmar. Björnarna sitter i trånga burar och töms/"skördas" varje dag med hjälp av en kateter. Upp till 100 ml gallvätska per björn töms varje gång, en mycket smärtsam hantering. Det uppskattas att det fortfarande 2008 finns över 7000 kragbjörnar som lever under dessa förhållanden och några individer har suttit inspärrade i 20 år. Från björnarnas galla skapas även ett vin som kallas "bear gall wine" på engelska.

Många internationella djurrättsaktivister kräver frihet för dessa björnar och sedan några år finns även kinesiska djurskyddsorganisationer som arbetar mot samma mål. 2008 i april har ca 250 björnar räddats. Alla dessa individer var däremot inte livskraftiga. Deras muskler var för små på grund av rörelsebrist och deras sociala beteende var stört, så några var det tvunget att avliva på ett humant sätt, men de flesta lever nu ett lyckligare liv på AAF:s farm.

De största hoten i naturen är förstörelsen av björnarnas levnadsområde och jakt Kragbjörnar jagas för nöjes skull, för att hålla de borta från boskapsdjur och för att de ibland angriper människor. Det förekommer även tjuvjakt för att komma åt björnens gallvätska. I några regioner av djurets utbredningsområde (Pakistan, Bangladesh, Korea) är kragbjörnen nästan utrotad. Allmänt räknas arten av IUCN som sårbar (vulnerable)